Milen avklarad! – den nakna sanningen..

 

.. är att jag verkligen älskar att springa lopp! Vilka otroliga folkfester! Jag kan verkligen inte förstå dem som pluggar in musik och springer, visst, om man hör till eliten och satsar på en topplacering så är det säkert något som kan hjälpa. Men alla andra? Resterande 99 procenten? Varför plugga in musik då? Då missar man ju bara hela folkfesten med allt folk som hejjar och alla musikstopp under vägen. Och om man inte vill åt den folkglädjen och gemenskapen så kan man väl lika gärna bara springa rundor för sig själv och logga tider på alla de tusen och en apparna som loggar löptider? Men, men…

Jag kom runt milen på 1.18.15! Vilket är helt otroligt, med tanke på att det är andra gången jag satsar på milen och första gången som jag kör milen utomhus. Men galet roligt. Tyvärr så fixade jag inte denna gången att springa hela sträckan, huvudet sa stopp medans jag tror benen hade kunnat fortsätta. Dock kändes det aldrig tufft att komma igång igen efter promenadbitarna, uppskattningsvis så sprang jag minst 8 km av sträckan. Den mest sköna känslan är att jag har hittat min löpandning, eller vad man ska kalla det, andningen och känslan som säger att så här kan jag fortsätta hur länge som helst. 🙂

Vädret var väldigt skönt att springa i, varmt nog för t-shirt, men annars svalt och en hel del regn under mitten av loppet, vilket bara är skönt. Vädret är det trixigaste med loppen, jag har väldigt svårt att hantera mycket värme och sol, så som det var på Blodomloppet tidigare i år. Får bara hoppas att det inte blir varmt under GbgVarvet. 

Det var väldigt skönt att få springa av sig lite. Älskar verkligen känslan precis innan startskottet. Dock var jag inte lika pepp inför det här loppet som inför de andra. M är på jobbresa och det känns på något sätt inte lika roligt att springa om man inte har någon i ens ringhörna.. Glädje blir ju större när man får dela den. Jag behöver ingen som springer jämte på loppet, men bara känslan av att ha en supporter med sig som ser ens enorma prestation ger en något extra. 🙂 Men som jag landade i på väg till loppet så gör jag det här enbart för min egen skull, det är alltid, alltid kul om man har någon med sig. Men det här är min ‘grej’, det här gör jag bra. Jag började träna löpning mer vid årsskiftet och har nu, idag, klarat av mitt första milenlopp. Det här är mitt intresse, min gebit. 🙂 Jag vill samla medaljer! 🙂 Men jag hoppas att jag får med mig en hel grupp supportrar till nästa år. Det hade varit helt otroligt fantastiskt! 🙂

 

Att hitta sitt livs mening

 

Jag har precis läst klar Elisabeth Nemerts roman – Bortom stjärnan. Otroligt bra och insiktsfull bok som får en att börja rikta tankarna inåt för att försöka utröna vad ens egna mening i livet är. När man är i total samklang med sig själv och med livet. När man är helt sann. Inte något lätt mål att sikta på, men jag tror att jag börjar närma mig den samklangen i mitt egna liv. Inte så att jag har någon större susning om vad jag skall göra med mitt liv, men jag börjar känna att jag är i samklang med vem jag är och vad jag klarar av. Såklart så märks detta mest i arbetet där utmaningarna är som störst ( i vart fall på mig som alltid ställt krav på mig själv att kunna prestera bra ). Har t.ex. ingen större förståelse för hur man kunde vara nervös inför att ta kontakt för sommarjobb eller liknande. På mitt jobb så präglas vardagen av att jag får många olika uppgifter, ibland väldigt stora och ibland väldigt små, men alla ska bara lösas. Och nu, efter semestern (eller egentligen lite tidigare) så har jag mer och mer känt att Det här fixar jag. Det finns inget, stort eller smått, som jag inte klarar av. Sen är det skitsamma om jag aldrig, aldrig har gjort det innan. Det är en helt otrolig känsla och något som jag ska försöka att utveckla och förädla. Att följa sin egna stjärna.

 

Höst i luften

 

Äntligen har regnet kommit tillbaka till landet! Jag fungerar inte alls om temperaturen är runt 30, 25 grader är en varm sommar enligt mig. Enda ljuspunkten är att med den ofattbara värmen så värms alla badmöjligheter upp till härliga badtemperaturer. Till och med havet var varmt!!! Synd bara att det enbart blev en vecka på Västkusten i år. Men, men. Nu är snart hösten här och det känns bara skönt och härligt. Mycket som händer på jobbet också. Men för första gången på flera år så känner jag mig helt lugn och väldigt positiv. Jag fixar’t! 

Mål inför hösten:

Fortsätta vara positiv!

Lägga upp träningen inför nästa års utmaning

Skapa en mer utmärkande garderob stilmässigt

Hitta balans mellan mat/njutning, kropp/själ

 

Något diffusa mål, men sånt är’t!

Snart är hösten här och då kan man mysa inne och börja längta till födelsedagsmånaden och till JUL!!!

Beep, beep, boop.

Testade ett nytt härligt recept från Åse Falkman Fredrikssons nya kokbok, kycklinggryta! Helt fantastiskt! Har även börjat med periodisk fasta, men har modererat den lite. Istället för 16/8 så kör jag 15/9 vilket jag tycker fungerar väldigt bra.  Ser dock …

Semester! Intet nytt på västfronten! …eller?

Jaa, vart ska man börja när tystnaden har varit total ett bra tag?! Livet (läs jobbet och mycket annat) kom emellan. Så i skrivandets stund har jag precis, halvt om halvt, börjat komma igång med träningen igen. Har i under ca en å en halv månads (!) tid haft otroligt mycket på jobbet och annat som bara dragit musten ur mig totalt, vilket har resulterat i att jag inte haft ork. Och för mig blir träningen alltid lidande, även om jag alltid vet att jag mår bättre av det och känner mig starkare. Men ibland blir livet bara för mycket, vilket blev ganska uppenbart när första veckan på semestern enbart spenderades i sängen (utan min sambo! Jag vet nog vad ni tänker!). ;P Vilket bara är ett sätt för kroppen att säga att den haft nog! 🙂

Under min andra vecka (när sommaren faktiskt kickade igång!) så har jag faktiskt börjat kunna njuta av semestern. Har även äntligen börjat komma igång med träningen igen! Började med att cykla två mil, vilket inte hade varit några problem, förutom några få problem. Bara några få.
Det första var att jag började träna på årets varmaste dag (!) typ 32 grader. Det andra problemet var att jag glömde vattenflaskan.. Såå, träningen gick sådär kan man ju säga. Den första milen gick helt ok, med tanke på att jag inte cyklat på väldigt länge. Men den andra milen… Jisses… Pantertanterna som städar på TV hade cyklat snabbare om den ena Pantertanten hade haft den andra Pantertanten på axlarna och cyklat samtidigt i en mil. (Det är tillåtet att skratta, jag gör det också!). Det gick såå otroligt långsamt! MEN! (Och det är ett stort men!) Jag vet att det hade med värmen att göra, för jag har ju faktiskt milen i kroppen! Jag klarade för ca en månad sen av att springa milen!!! Så jag vet att jag har det i kroppen, men kanske inte alls när värmen är uppskruvad.

Men nu har jag iaf hittat en annan träningsform som funkar i den här gigantiska värmen och det blev uppenbart när vi hittade en helt underbar sjö strax utanför stan. Inte mycket människor, extremt nära från parkering till strand och djupt vatten. Så nu har jag i två dagars tid simmat ca 45 min per gång. (Fråga mig inte hur långt, har inte en susning, är otroligt kass på att uppskatta avstånd. Det och att vara logisk är nog mina dåligaste sidor. Och att hitta. Men det är nog allt. 😉 ).

Därutöver så ska jag nu även testa LCHF! Det behöver ske en hel del förändringar i min kropp om jag skall klara av GV (GöteborgsVarvet) utan alltför stor påfrestning. Dessutom stundar ju ett bröllop i nästa år och även då är det ju trevligt att klänningen som skall specialskräddas sitter bra också. 🙂 Så även om jag älskar allt sött så tänkte jag ändå testa en lättare variant av LCHF (finns ju faktiskt en kladdkakevariant som är godkänd som är to die for!). Men jag kommer nog inte att bli en lika die hard LCHF-beliver som min väninna är. ;P Så kanske inte kan kalla att jag är LCHF:are, men något ditåt. 😉

Och med start på måndag så kommer jag att börja mäta kroppens förändringar också, för att se resultatet där också. Men det viktigaste resultatet som kan mätas är hur jag utvecklas i styrka och kondition och där är den viktigaste milstolpen att jag klarade av milen för ett tag sedan. Nu vet jag att jag har längden i kroppen, nu ska jag bara träna upp det mer inför loppet i augusti som är första delmålet inför nästa års storlopp!

Och jag ser redan fram emot frukosten imorgon som avnjuts på de nyinköpta utemöblerna och eventuellt kesoplättar med hallon. 😉

Härliga sommar!

Blev en helt underbar helg på bästa västkusten som visade upp rysligt härligt sommaroväder och även sol och värme.. Långhelgen kändes som en veckas semester och det var härligt att träffa familjen igen. 🙂 Kändes dock inte så tufft att gå till jobbet imorse även om att göra listan markant växte tre veckor innan semestern.. Men håller jag mig lugn och tar en sak i taget så ordnar det nog upp sig också. Jag har ju klarat så oerhört stora utmaningar redan som inte många jämnåriga har och de senaste åren har varit bergodalbane-tuffa i långa perioder. Men jag är sjukt stark, så det här ordnar sig nog också. 🙂 

Kom iväg till träningen idag också, körde ett pass på väg till milstrecket, där jag körde 10 min uppvärmning, 20 min jogg och tio min gång. Tror faktiskt jag har milen i kroppen redan, hade säkert kunnat köra milen redan på Blodomloppet om det hade varit svalare, men känns lite roligt att jobba efter ett särskilt schema. 🙂 

Ser så otroligt mycket fram emot sommaren som nu är i startbanan! Sommar, sol, rosé, vitt vin, vänner, bad, långa lata frukostar..

Vattenpölar

Jag pendlar mellan jobb och hem och Östgötapendeln går förvånansvärt bra! Jag menar, med alla år av att uppleva SJ mellan studieorten och barndomshemmet på Västkusten så är jag faktiskt förvånad över att det har gått såpass smärtfritt. Kan räkna på en hand de dagar som jag kommit ca 30 min sent till jobbet. (Tur att arbetstiden är oreglerad på det sättet..)

Men nu var det ju inte pendeln jag egentligen hade i tankarna, utan vattenpölar! På vägen hem så började det regna och när jag steg av tåget så insåg jag precis _hur_ mycket det har regnat! Vilka vattenpölar!! Blev otroligt sugen att slänga all vuxenhet åt fanders och bara hoppa i! 🙂 Tyvärr så segrade vuxensidan av mig.. men en annan gång så!

Det första steget

 

Det här kommer vara en blogg som handlar om allt mellan löpning, som har blivit min stora utmaning med början i år, till allt underbart där bland annat fredagsmys och hotellfrukostar med fästmannen huserar. Till viss del så kommer även det där nattsvarta få ta sin plats, men ännu mer tror jag att det rosenröda, skimrande och bubblande kommer att få utrymme här. All den mix som utgör självaste livet helt enkelt. Samt även kanske några inblickar i nästa års bröllop.. ❤

Min stora utmaning började när jag sprang Blodomloppet i år, under en av årets hitintills varmaste dagar (som det kändes i vart fall) och jag mer än en gång allvarligt övervägde att hoppa i Stångån istället för att springa runt den. 🙂 Men det var på kvällen efter Blodomloppet som jag insåg att jag blivit riktigt löparbiten, när jag redan samma kväll kände att jag ville göra det här igen. Och på något sätt blev den tanken en anmälan till Göteborgs Varvet (som är en halvmara) , till funderingar på om jag även kan klara av Tjur ruset i år. Även om Tjur Ruset ser ut som en ofantligt rolig löparutmaning så tror jag inte att jag får med mig någon mer på detta äventyr och eftersom det är ganska trist att springa lopp själv (särskilt när det är i en annan stad) så tror jag att Göteborgs Varvet får räcka som utmaning för i år/nästa år. 🙂

Så.. den här bloggen kommer att bli en inblick i mitt liv och ett utlopp för skrivsugna fingrar. 🙂 

Och mitt namn då? Wait for it… it’s Linda! Resten av karamellen suger jag nog på ett tag. 😉